inga väl valda ord

saknar hur vi pratade
natt efter natt
om allt och ingenting

du var mitt stöd
min vän och något vackert
som ingen aldrig riktigt förstod

vi hade det svårt
både du och jag
men mest tyckte jag synd om dig

för du kunde aldrig riktigt se det vackra
som jag alltid såg i dig